Vi är många som har gjort det. Gett oss ut på skogsstigarna med våra barncyklar, lekt motocross, gjort motorljud med läpparna och dundrat ner för backen i en rasande fart. Om och om igen. Plötsligt var det mörkt, man insåg att man var hungrig och stapplade hemåt med skrubbsår, trasiga byxknän och näsblod.

Det är bara att erkänna: vissa av oss har aldrig lämnat det där stadiet. Vi gör samma sak som då, fast nu med betydligt dyrare cyklar och förhoppningsvis en smula mer förnuft (hjälm, knäskydd och handskar).

Det finns en uppsjö av olika cyklar på marknaden. För att få åtminstone någon orientering, kan man nämna tre typer:

Full suspension ("fullgung"). Det här är den vanligaste – och dyraste - cykeln för dem som åker i branta, smala och steniga backar. Den har fjädring på både fram och bakhjul, vilket effektivt sväljer ojämnheterna i marken. Detta är både en fördel och en nackdel. Fördelen är att du kan dundra över ganska stora gupp utan att märka dem, och du slipper smärtorna i baken. Nackdelen är, förutom priset som blir högre, att du som nybörjare får det lite för lätt, samt den blir lite tyngre och trögare, inte minst uppför.

En Hardtail däremot, har dämpning enbart på framgaffeln. Detta uppskattas av duktiga tävlingsåkare, dels på grund av den lägre vikten, dels av den snabbare kraftöverföringen när man vill accelerera uppför.
Men också av nybörjare! Detta av två skäl:
Den är betydligt billigare – du vet kanske inte om det här med MTB är någonting för dig? Hur mycket pengar vill du lägga upp?
Och du lär dig snabbare. Varför?
Jo, när sadeln smäller till dig i baken för tredje gången när du haft lite för hög fart mot den där lite för stora stenen, tar du fjärde gången en väg runt stenen istället. Med andra ord: du blir bättre på att läsa av terrängen. Du blir därmed fortare en duktig åkare än om du haft en fullgunghoj. Och skulle du sedan bli så duktig att du börjar tävla, så kan du behålla din hardtail.

För den som verkligen söker utmaningar finns en tredje variant, Rigid, helt utan dämpning. Tänk din oömma barncykel, men större och strippad på nästa allt, men med växlar och väldigt tjocka och breda däck. En mycket avskalad MTB som kräver väldigt mycket av användaren, eftersom den enda dämpning som finns är den egna kroppen, samt däcken, som man inte bör pumpa för hårt. Det här är den billigaste av de tre typerna, men knappast något för den som är rädd för skrubbsår. Råare än så här blir det inte.

Börja gärna på motionsspår. De är ofta både slingriga och branta, och inte sällan upplysta. Du får allt det roliga, men slipper stenbumlingarna. Men glöm inte hjälmen!

Find your next adventure.

Subscribe to OutVenture's newsletter!